Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig.

Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig.

Jag kan tänka att vi ska återförenas i himlen. Träffas igen på andra sidan. Att Gud för oss samman i döden, eller att vi återföds igen till samma liv. Jag kan tänka att jag tror på något större. En annan dimensioner där vi aldrig är isär. Att vi kommer tillbaka som något annat. Som pingviner som håller ihop hela livet. Jag kan tänka att den här långa stunden på jorden, som jag är här och du är där, så är det bara ett ögonblick för dig. Fast det känns så långt för mig. Jag kan tänka att du ger mig tecken. Skickar en nyponros mitt i vintern eller gör myrornas krig på TVn. Jag kan tänka så mycket saker om hur vi tillslut ses igen. Men det tar inte bort sanningen i, att jag aldrig mer får träffa dig. För jag vet ingenting om andra sidan, livet efter döden, återfödelse eller återförening.

Men jag vet allt om att du inte är här. Jag vet allt om att du aldrig mer är här med mig, i det här livet som jag, skulle dela med dig.

Jag vet allt om hur det är,
att inte veta
var du är
hur du har det
hur du mår
om du förstår
hur mycket jag
älskar dig.