Författare: saraflyckt

  • Håll i, för hela ditt liv

    —

    by

    saraflyckt

    Det finns inga fina ord för den hemlösa kärleken under högtider. Bara smärta. Bara en genomborrande längtan efter att få hålla henne en sista gång. Om så bara för en liten stund. Om så bara i en evighetslång sekund. Så håll. Du som kan. Håll i för hela ditt liv.

  • Vila i någon annans hjärta

    —

    by

    saraflyckt

    Att skicka sitt manus till ett bokförlag är en märklig känsla ✍️🏻 Du trycker på “skicka” och plötsligt ligger flera års arbete i någon annans inkorg. Och där sitter du sen med hjärtat utanför kroppen. Och bara väntar. Jag tror att dom flesta debutanter känner samma sak. En blandning av hopp, skräck och förväntan🌿 Men…

  • En annan framtid

    —

    by

    saraflyckt

    Jag brukade tänka att min framtid var förstörd. Faktum är att jag har varit så övertygad om det sedan Annie dog att jag inte vågat släppa in någon annan tanke. Inte förrän dom senaste månaderna har jag börjat reflektera att det kanske inte alls är så. Att det kanske finns andra versioner av en framtid…

  • Hem till kungariket

    —

    by

    saraflyckt

    Ibland tror jag att jag födde en prinsessa som hastigt behövde återvända till kungariket. Kanske möts jag av stora salar, festliga måltider och ljuvliga klänningar när jag reser dit hon är. Jag hoppas på många sätt att det kanske var så hon själv föreställde sig sin död. Som att komma hem till ett slott med…

  • ETT LIV SOM ÄR MITT

    —

    by

    saraflyckt

    Jag är en sökare. Jag söker inte efter lycka längre, och inte heller logik bakom saker som sker. Men kanske söker jag efter mening. Syfte. Att räknas. Att mitt liv ska räknas. Med näsan i mina bokprojekt glömmer jag ibland, eller väljer, att inte lägga upp något här för att det här kontot gör mig…

  • TIDEN ÄR DET ENDA SOM MAN INTE ORKAR VÄNTA PÅ

    TIDEN ÄR DET ENDA SOM MAN INTE ORKAR VÄNTA PÅ

    —

    by

    saraflyckt

    Dag 1755. Jag har försökt på så många olika sätt, att fylla det där gapande hålet inom mig. Filmer, serier, mat, shopping. Jag har bytt bostäder, köpt husbil, renoverat, isolerat.  Ingenting har fyllt ut hålet där min lilla människa en gång brukade finnas. Klandrar jag mig själv för alla tomma försök? Nej, det gör jag…

  • ALLT SOM JAG ÄR

    ALLT SOM JAG ÄR

    —

    by

    saraflyckt

    Dag 1754. Tänk att så många tankar och känslor ryms på en dag… det är som att det ryms flera versioner av mig i samma kropp. Antagligen är det exakt så det är. Jag hörde någon som sa att när man fyller år, så bär man också med sig alla åldrar man tidigare varit i.…

  • Begravningen 11 december 2020

    Begravningen 11 december 2020

    —

    by

    saraflyckt

    11 december 2020. Det var ingen vacker begravning. Eller var den det? Allt jag minns är att jag ville vara död och att jag la all min kraft på att inte skämma ut mig i kyrkan med att skrika rakt ut. Innan vi åkte ville jag kräkas och jag ville strunta i att åka dit.…

  • Det var alltid han

    Det var alltid han

    —

    by

    saraflyckt

    5 december 2020, tjugosex dagar efter Annies död hade vi maskerad för Leo JJ som fyllt år. Enda sedan Leos andra födelsedag har vi haft maskerad med familjen istället för vanliga barnkalas. Det enda jag kunde tänka på var att allt som gick att kontrollera behövde vara så nära som möjligt så som det alltid…

  • Döden bevarar

    Döden bevarar

    —

    by

    saraflyckt

    Jag minns allt. Doften av sjukhus. Ångesten. Paniken. Din ångest. Din panik. Hur tiden rann ut. Hur varje sekund räknades. Hur jag stirrade på mätarna fast jag visste att du skulle dö. Sömnbristen. Smärtan. Smärtan.Smärtan. Din smärta. Lufthungern. Dödsångesten. Smärtan i kroppen när den stängdes ner. Min smärta. Hur det satte sig i huden. Hur…

  • Leva för två

    Leva för två

    —

    by

    saraflyckt

    Varning för starkt innehåll. Jag skrev ett inlägg förra veckan om hur min största rädsla gällande min hälsa är att bli uttömd på energi. Men jag kom på en sak som skrämmer mig mer. Och det är att jag ska vilja dö. Jag har upplevt det förut, efter Annies död. Det gick inte så långt…

  • Hur du försämrar din ohälsa med allt som du tror att du behöver för att må bra.

    Hur du försämrar din ohälsa med allt som du tror att du behöver för att må bra.

    —

    by

    saraflyckt

    Japp, du läste rätt. Steg ett för att försämra din ohälsa: inbilla dig att du behöver allt som dom får dig att tro att du behöver för att må bra. Alla saker som måste köpas, alla dyra coacher, guldfärgade gymkort, luftrenare och doftspridare. Den här artikeln har inga svar, bara massor av obesvarade frågor (och…

  • Naturligt och jordnära.

    Naturligt och jordnära.

    —

    by

    saraflyckt

    Jag dras till allt det som är naturligt och jordnära. Det gäller i alla sammanhang. Ingenting kan få mig så lugn och tillfreds som djur till exempel. Att klappa en fluffig hund eller en mjuk katt är speciellt för själen. Men även inredningsmässigt dras jag till jordnära färger och naturmaterial. Förr i tiden ville jag…

  • Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig.

    Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig.

    —

    by

    saraflyckt

    Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig. Jag kan tänka att vi ska återförenas i himlen. Träffas igen på andra sidan. Att Gud för oss samman i döden, eller att vi återföds igen till samma liv. Jag kan tänka att jag tror på något större. En annan dimensioner där vi aldrig är isär. Att…

  • Fötterna på jorden, hjärtat i himlen.

    Fötterna på jorden, hjärtat i himlen.

    —

    by

    saraflyckt

    Att vara dränerad på energi hela vägen till botten, är en av mina största rädslor vad gäller min egen hälsa. Jag var totalt utmattad efter Annies död. I två års tid hade jag kämpat för att hålla min dotter vid liv. Vakat under nätterna, blivit väckt av vårdpersonal, haft konstant ångest för att inte tala…