Hur du försämrar din ohälsa med allt som du tror att du behöver för att må bra.

Japp, du läste rätt. Steg ett för att försämra din ohälsa: inbilla dig att du behöver allt som dom får dig att tro att du behöver för att må bra. Alla saker som måste köpas, alla dyra coacher, guldfärgade gymkort, luftrenare och doftspridare. Den här artikeln har inga svar, bara massor av obesvarade frågor (och en och annan arg kommentar) om hälsa.

”Hur du skapar en perfekt meditationsplats i ditt hem med altan på taket, utsikt över havet och en yogamatta av himmelskt bomull”

”Hur du skapar ett perfekt sovrum för sömnen med nya linnelakan, dyra doftljus och ljuskronor av kristall”

”Hur du dekorerar byrån perfekt för ett lugnare sinne, enbart med svårhittade stilleben”

”Dumb phone!”.

”Hur du köper, bygger, osv osv, perfekt för att få ett perfekt liv”.

Jag är så trött på alla artiklar till höger och vänster om allt som vi måste göra för att saker ska vara perfekta för vår hälsa. Jag förstår grejen med att vi är i stort behov av vila, lugn och ro, avkopplande miljö osv osv. Men jag skulle vilja lära mig mer om hur jag är nöjd så som det är.

Min hjärna är ständigt på jakt efter harmoniska lösningar för min hälsa. Jag tror att lösningen finns där borta, någon annanstans. MEN jag börjar inse att så nog inte är fallet. Lösningen finns nog inom mig. När jag tänker efter så har alla mina beslut dom senaste åren bottnat i en längtan efter att få leva ett lugnt liv som är bra för min hälsa. Men vilket beslut jag än har tagit, så har det varit i jakt på något utanför mig själv. Jag köpte huset, för det skulle göra mig lycklig att ha en brasa och ett badkar. Gör det mig lycklig? Ja, absolut! När jag väl sitter vid brasan (inte så ofta) eller badar i badkaret (inte heller så ofta som jag önskar) så känns det härligt och bra och jag tänker ”det här borde jag göra oftare”. Men frågan är om det har varit lösningen på min psykiska ohälsa? Nej, inte ens i närheten. Jag och Alle gjorde slut, vi behövde något annat i våra liv och jag behövde hitta vem jag var. Gjorde jag det? Nej, jag är mer vilse än någonsin. Det betyder inte att vi tog fel beslut, absolut inte, men just den lösningen fanns inte i det beslutet. Jag söker och söker och söker efter någonting, det där perfekta som ska vara förändringen för hela mig. Hela mitt liv. Den där lösningen som ska ge min själ ro och ta bort all psykisk ohälsa i resten av mitt liv.

Men jag tror inte att den lösningen finns. Åtminstone inte i saker utanför mig själv. Jag tror att jag egentligen behöver leta inom mig själv. Klarar jag det? Klarar jag det själv? Kanske inte. Men allt detta sökande efter botemedel bidrar bara till min inre stress. ”Om jag bara har en perfekt meditationsplats vid havet”. ”Om jag bara har ett mörkare och finare sovrum med exklusivt bäddset”. ”Om jag bara köper en doftspridare”. Om jag bara, om jag bara, om jag bara….

Om jag ändå bara kunde pusta ut och sluta tro att jag behöver så mycket för att kunna få bättre hälsa. För att må bra, så behöver jag egentligen inga yttre lösningar. Jag behöver hitta det inre. Så hur gör man det då? Jag vet inte men jag har mina aningar. Det finns ju några grundstenar som är bevisade.

• Fysisk aktivitet. Och då tror jag inte att det är tokträning åtta dagar i veckan för att ställa upp i OS. Kortare promenader är antagligen och förhoppningsvis vad dom syftar på.
• Mat som ger riktig näring och energi. Mc Donalds är inte bästa lunchen varje dag, tydligen (men hur orkar man odla egna ekologiska grönsaker och laga allt från grunden? Och hur har man råd?!).
• Relationer. Människor i ens närhet som ger och tar i rätt doser.
• Din inre röst. En kombination av vad du älskar att göra, med vad du har att ge till världen. Helst som yrke.

Lättare sagt än gjort. Orkar man laga mat från grunden varje dag när man har psykisk ohälsa? Nej. Orkar man promenera varje dag när man är tömd på energi? Nej. Tar man hand om sina relationer när man mår piss? Nej. Hör du din inre röst när den psykiska ohälsan överröstar allting annat? Nej. Kan jag ens försöka jobba med något annat än det jag gör när jag är sjukskriven, eller jobbar hundra procent för att jag behöver pengarna? Att byta jobb eller karriär (om det är det man behöver) kräver både ekonomi och energi.

Men jag tror på att försöka sätta upp små mål i den här riktningen. Orkar jag tio minuters promenad? Kan jag ta en morot till maten? Kan jag prata med eller träffa en vän/familjemedlem i några minuter? Vad kan jag göra idag, som faktiskt är vad jag innerst inne vill göra. Men är detta lösningen på allt? Antagligen inte. Jag har inga konkreta svar på mina egna frågeställningar. Jag vet bara att jag är så otroligt trött på att kämpa för min hälsa på daglig basis. Vid något tillfälle i mitt liv, jag är ganska säker på när, så blev psykisk ohälsa mitt normaltillstånd, och bra dagar blev en kamp, en uppoffring, en bristvara. En bra dag blev lika med fyra dåliga som kompensation.

Är det hopplöst? Jag vill inte tro det. Men jag kan ärligt talat inte svara. Om du som läser det här, kan ge tips eller svara på mina frågor, lämna gärna en kommentar eller skicka mejl/meddelande. Kan vi hjälpas åt att hitta ut, utan att bli ruinerade av alla inköp, eller utmattade av alla ”måste bara”? Vilket är det första steget för att kunna lyssna inåt istället för utåt?

Låt oss skriva en egen rubrik för vår hälsa.

”Hur du lär dig att faktiskt höra och lita på din inre röst”.

”Hur du lär dig omvandla din inre röst till riktiga aktiviteter i riktning mot sättet som du vill leva på”.

och

”Vilka steg du behöver ta för ett stabilt och hälsosamt liv – en värld där livet är allt annat än perfekt.”

Jag börjar med steg ett nu genast.

Steg ett: Sluta försämra din ohälsa med allt som dom får dig att tro att du behöver för att må bra.