ALLT SOM JAG ÄR

Dag 1754.

Tänk att så många tankar och känslor ryms på en dag… det är som att det ryms flera versioner av mig i samma kropp. Antagligen är det exakt så det är. Jag hörde någon som sa att när man fyller år, så bär man också med sig alla åldrar man tidigare varit i. Kanske är det så vi bär oss själva varje dag. Alla versioner av oss som varit fram till den här stunden. Då är det inte konstigt att en dag rymmer så många tankar och känslor. För jag är så många versioner. Den som är mamma till två små barn. Den som satsar på karriär och dyra saker. Den som drömmer om att bli författare. Den som är mamma till ett barn… Och änglamamma åt en annan. Den som inte längre drömmer det minsta om rikedom eller karriär. Den som njuter av det lugna i tillvaron. Den som vill att det ska hända mycket så att man kan leva life! Den som känner sig odödlig. Den som tror att den bär på alla sjukdomar och åkommor som finns. Den som känner sig stolt över allt hon klarar att bära. Den som känner sig liten…

Tänk att så många tankar och känslor ryms på en dag. Det var någon som sa att man inte ska lyssna på sina tankar. Att man bara ska se dom för vad dom är och sen låta dom gå. Jag önskar att den uppgiften var enklare. Jag är en sån som tror att jag är det jag tänker. Vilket ibland känns alldeles för stort och ogreppbart. Och ibland känns det alldeles för smått. För visst är jag väl mer än jag ger mig själv cred för? Visst är jag mer än bara en ångestdrabbad änglamamma med energibrist och övervikt? Visst betyder jag något i den här gigantiska och läskiga världen? För så är det nog. Ibland känns en version av mig inte tillräckligt stor för att vara värd en plats här. Och ibland känns det som om den här världen är alldeles för liten…

Alldeles för liten för att rymma allt som jag är.