Jag brukade tänka att min framtid var förstörd.
Faktum är att jag har varit så övertygad om det sedan Annie dog att jag inte vågat släppa in någon annan tanke. Inte förrän dom senaste månaderna har jag börjat reflektera att det kanske inte alls är så. Att det kanske finns andra versioner av en framtid som inte är förstörd. Att jag kanske till och med, förtjänar ett bra liv, ändå ✨️
Desto mer jag har tänkt på det, desto mer har det känts som att jag kunnat andas igen.
Fem år har gått sedan jag hörde hennes sista hjärtslag. Sedan dess har det känts som om jag drunknat levande.
Nu känns det som om jag plötsligt, har kommit upp till ytan för att dra in ett djupt och friskt andetag i mina lungor. Och inte en enda sekund har det känts som att hon inte längre skulle vara med mig.
Tvärtom ❤️
Hon är med som ett stöd i vartenda andetag. En liten viskande barnröst som säger att det är dags. Inte att gå vidare. Inte att ”komma över det”.
Men att det är dags. Dags att våga lita på, en annan framtid.


Lämna en kommentar