Författare: saraflyckt

Dag 1755. Jag har försökt på så många olika sätt, att fylla det där gapande hålet inom mig. Filmer, serier, mat, shopping. Jag har bytt bostäder, köpt husbil, renoverat, isolerat.  Ingenting har fyllt ut hålet där min lilla människa en gång brukade finnas. Klandrar jag mig själv för alla tomma försök? Nej, det gör jag…

Dag 1754. Tänk att så många tankar och känslor ryms på en dag… det är som att det ryms flera versioner av mig i samma kropp. Antagligen är det exakt så det är. Jag hörde någon som sa att när man fyller år, så bär man också med sig alla åldrar man tidigare varit i.…

11 december 2020. Det var ingen vacker begravning. Eller var den det? Allt jag minns är att jag ville vara död och att jag la all min kraft på att inte skämma ut mig i kyrkan med att skrika rakt ut. Innan vi åkte ville jag kräkas och jag ville strunta i att åka dit.…

5 december 2020, tjugosex dagar efter Annies död hade vi maskerad för Leo JJ som fyllt år. Enda sedan Leos andra födelsedag har vi haft maskerad med familjen istället för vanliga barnkalas. Det enda jag kunde tänka på var att allt som gick att kontrollera behövde vara så nära som möjligt så som det alltid…

Jag minns allt. Doften av sjukhus. Ångesten. Paniken. Din ångest. Din panik. Hur tiden rann ut. Hur varje sekund räknades. Hur jag stirrade på mätarna fast jag visste att du skulle dö. Sömnbristen. Smärtan. Smärtan.Smärtan. Din smärta. Lufthungern. Dödsångesten. Smärtan i kroppen när den stängdes ner. Min smärta. Hur det satte sig i huden. Hur…

Varning för starkt innehåll. Jag skrev ett inlägg förra veckan om hur min största rädsla gällande min hälsa är att bli uttömd på energi. Men jag kom på en sak som skrämmer mig mer. Och det är att jag ska vilja dö. Jag har upplevt det förut, efter Annies död. Det gick inte så långt…

Japp, du läste rätt. Steg ett för att försämra din ohälsa: inbilla dig att du behöver allt som dom får dig att tro att du behöver för att må bra. Alla saker som måste köpas, alla dyra coacher, guldfärgade gymkort, luftrenare och doftspridare. Den här artikeln har inga svar, bara massor av obesvarade frågor (och…

Jag dras till allt det som är naturligt och jordnära. Det gäller i alla sammanhang. Ingenting kan få mig så lugn och tillfreds som djur till exempel. Att klappa en fluffig hund eller en mjuk katt är speciellt för själen. Men även inredningsmässigt dras jag till jordnära färger och naturmaterial. Förr i tiden ville jag…

Tänk att jag aldrig mer ska träffa dig. Jag kan tänka att vi ska återförenas i himlen. Träffas igen på andra sidan. Att Gud för oss samman i döden, eller att vi återföds igen till samma liv. Jag kan tänka att jag tror på något större. En annan dimensioner där vi aldrig är isär. Att…

Att vara dränerad på energi hela vägen till botten, är en av mina största rädslor vad gäller min egen hälsa. Jag var totalt utmattad efter Annies död. I två års tid hade jag kämpat för att hålla min dotter vid liv. Vakat under nätterna, blivit väckt av vårdpersonal, haft konstant ångest för att inte tala…

Jag brukar säga att djurbebisar är botemedlet mot (nästan) allt som är dåligt. Såklart finns det gränser även där, men djur i allmänhet kan göra så mycket för hälsan. När Annie dog hämtade vi ju hunden Elly ganska snabbt efteråt, och var det tufft att ha valp? Ja det var det. Var det värt det?…

Jag förstår att det måste vara svårt som anhörig eller som vän, att ha tålamod med någon som har psykisk ohälsa i flera år. Någon som låser in sig hemma och håller sig isolerad år efter år. Någon som alltid tackar nej till inbjudningar, någon som aldrig vill ses och någon som inte orkar svara…

Annie. Du såg på livet på ett sätt som jag önskar att alla såg på livet. Som att det är något fantastiskt som vi inte ska ta för givet. Du var levnadsglad. Och det trots att du samtidigt hade cancer i två år. Det gjorde något för mig. Det fick mig att se på livet…